ja jag har en rörig dag och jag föll för dem igen
tankarna om mig själv som inte tillräcklig
redan tidigt på dagen kändes allt rörigt och jag kunde inte hålla fokus på någonting. varför är vissa dagar så? de är så fruktansvärda. man gör massor men får inget gjort på riktigt. bara lite här och lite där.
och jag har noterat den sen en tid tillbaka, den där rörelsen inom mig, det gråa mörka som rör sig i mitt inre när jag försöker, när jag tar steg mot något nytt. hur rörelsen noterar mina varje steg och dömer direkt när något går minsta lilla fel. du ser, du lyckas inte med det här heller, du försöker, men det räcker inte, du räcker inte. du är inte lika stabil förälder som alla andra är, du kan inte ta hand om hundar så som du tror att du kan, du kommer inte hitta något nytt jobb som känns magiskt, bäst att gå tillbaka till det du redan vet, du gillar ju det som är tryggt eller hur? och det kommer ta så mycket tid och energi nu för dig att lära nytt och starta upp något nytt. du kommer inte orka det. du försöker men det räcker inte.
förminskandet i det inre som sen blir förverkligandet i det yttre. efter tankarna följer bara ett konstant sökande efter bevis på att de är sanna. och även fast jag är mån om vad jag tänker så är det som att jag inte märker när det sker, när de tar över. fy fan.
det kallas en ond jävla spiral.
det du tänker blir du och det stämmer så sjuuukt väl
när man skiftar, rensar, städar ur sitt inre, förändras! då blir man också lite.. bräcklig. innan allt det nya är på plats. när man inte ser vägen framåt riktigt än. då är det så lätt att börja tveka. varför gör jag ens det här? är det inte bara enklare att gå tillbaka till hur det var innan? vart är jag ens påväg liksom? alla mina mål känns plötsligt för stora, alla steg mot dem känns också för stora. allt känns ganska rörigt.
och det är som att när man befinner sig där i det bräckliga, nya, okända, på väg ut ur sin comfort zone, då är den där inre rösten nästan ännu mer elak, vassare än någonsin. som att den måste höja rösten ännu mer för att hålla kvar dig i den falska tryggheten där den tror att du vill vara. men det vill du ju inte? det bara känns så.
men nej, det är nu jag ska fortsätta. det är precis när vi vill sluta, när vi inte tror att vi klarar mer, det är då som vi måste fortsätta väl, vara modiga en liten stund till och lita på hoppet om att det kan få bli magiskt? lägga in en extra växel vi inte visste att vi hade? världen kan vara en vacker plats, jag kan hitta en arbetsplats som känns som guld. och jag kan lita på att jag tar mig själv dit.
så nu blir det att lyssna på den här youtube-videon (länkar längst ner) varje natt. det har spenderats många år med tankar om vad jag inte kan. och när de nu kommer i full kraft igen då och då måste jag möta upp med min motståndskraft. för jag tänker inte låta dem vinna. jag vill styra det här skeppet.
och när stellan somnade så viskade jag ut i mörket att jag kommer fortsätta försöka vara den bästa föräldern jag kan för att jag älskar dig. det är ju därför jag är så hård mot mig själv, det är därför jag slår ner på mina försök, för att jag älskar dig så djupt. jag vill dig bara väl, jag vill dig allt det bästa.
så jag kommer fortsätta försöka. och jag vill ju visa att ibland behöver det vara lite jobbigt innan det blir jättebra.
men vi klarar att göra svåra saker. <3