lyssnar på
funderar på
ja jag drivs ju av det här med meningsfullheten, att känna sig mer levande än bara i livet. att känna sig levande på riktig och inte bara överlevare av det. och hur man gör det? hur skapar man den levande tillvaron?
en ny känsla börjar nämligen nå mig. välbehaget av att vara nöjd och tillfreds med livet, inte så obekväm och lost och sökande som jag varit senaste åren. jag är inte klar, men nu har jag en riktning. och jag kan känna ett lugn i det. det är finslipning nu. för att jag känner att jag är på rätt väg. och även om jag är på väg så njuter jag av en sovmorgon, en soluppgång, min sons små händer medans dom fortfarande är små, hans små vuxna funderingar och tusentals frågor, att få och ge uppskattning i en oskyldig tindermatchning, löpningen som känns braaaa, att jag försöker skapa rutiner jag mår bra av, och den lilla jättestora detaljen att snart landa ett jobb som känns meningsfullt och aligned.
vad menar jag med aligned?
att det går i riktning med mina värderingar, att jobbet jag är på ska vara som en förlängning av mig själv och den energin jag vill förmedla. det ska kännas som att jag kan vara mig själv där, att jag får bli mer av mig själv i det jobbet. utveckling och trygghet sida vid sida. jag längtar dit och jag ser det framför mig!
ser
soluppgångarna nu är…
tänkte kanske se avatarfilmen i helgen. myyyset! annars är det en lättsam serie som heter “vad som än händer” på netflix, man måste få vila hjärnan med något lätt och mysigt ibland. ta en paus och kolla ett avsnitt ni vet. den serien är perfekt för det. Ben Lawson är också jättejättesnygg hehe, han är från Australien också och jag älskar den dialekten? Måste till Australien någon gång i livet. Längtar också till sydamerika som kallar mycket på mig. Kanske Argentina, Peru eller så.
ser också på mitt bokmanus som jag skriver på och undrar vad jag håller på med, om det ens är något värt att fortsätta skriva på, känns som att man hatar sitt skrivande vissa dagar men så läste jag på Flora Wiströms blogg att så känner hon och många andra författare också, att man inte tycker om sina texter vissa dagar men att jag antar att the key är att fortsätta skriva ändå. för jag älskar det. och när jag hamnar i flow med den så älskar jag den och tänker att många kommer känna igen sig, och samtidigt kanske jag får släppa en historia fri med den.
har inte pratat om boken här men nu gör jag det. jag började skriva den när jag gjorde slut med min pojkvän jag varit med i tio år. då började jag skriva om den sorgen, om hur halv jag blev, panikångesten, ensamheten, att inte veta vem man är. sen har jag pausat, skrivit igen, pausat och nu fortsatt skriva den igen efter mitt nästa heartbreak. så den handlar om att göra slut, växa in i att vara okej med att vara själv, bli kär igen och sen vara lite besatt av någon man inte kan få, plocka upp delar av sig själv och landa i att man är något stort och viktigt. och så väver jag in lite poesi i det. låter väl mysigt?
Love /C