grät när jag hörde den här för första gången för några veckor sen
syrénsirap in the making
ett steg i taget
är allt jag vet just nu
just när du vill sluta och ge upp så orkar du lite till
du vet att du har så mycket att ge
du känner att något är på gång
men du vet inte vad
du vill komma igång
nu!
direkt!
gärna igår!
själen har väntat så länge på det här.
Men du vet inte vart du ska börja, vilket håll ska du gå. Så du står kvar och stampar som det känns. Något ber dig att vänta. Svaret kommer att komma. En brödsmula i taget blir du guidad åt rätt håll. Du vet när du vet. Och lita på att du blir guidad. Ledtrådar kommer på alla möjliga sett, genom bilder, ord, människor, netflix.. ;)
och stora bra saker kanske tar lite tid att landa in hos oss. så vi behöver lita på att det redan är på gång. som att det där stora söker dig med. ni ska bara hitta varandra där ute i vimlet. hamna på rätt frekvens.
Men i den där väntan, i frustrationen att vilja framåt att vilja ge allt du har, men inte veta hur. Där kan man sprängas inifrån, vilja lägga sig ner och ge upp. Kanske det inte ens finns någon mening alls trots allt?
Men jo det gör det.
Det måste göra det.
Varför är vi annars här?
Jag tror det handlar om att vi behöver utveckla vår förmåga att vara i osäkerhet, att hitta tryggheten inom oss. Att inte veta varje steg framåt längre och vara okej med det. Att släppa taget om hur vi trodde det skulle bli. Att se det som en “one on one” med universum.
Så ge inte upp, gör inte det. Ha intentionen att du vilar ett tag. Du vilar in det nya. Du vilar för att själen är trött. Och du vilar in ny energi och ledtrådarna framåt. De kan kanske inte ens nå dig om du bara fortsätter springa? Ni vet när man måste avskärma sig från allt för att kunna höra sina egna tankar. När man måste stänga flera dörrar för att se vilka fönster som öppnar sig.
Nu är tiden för att gå inåt.
Upptäck dig själv och ditt inre och all magi som finns där. Vilka förmågor kallar på dig? Vad vill din själ ge uttryck för genom dig? Vem är du innerst inne? Bakom det du tror att du behöver, vad vill du då?
Vad VILL du?
Viktiga frågor att ställa sig och sen ja, vila. Och vet att allt kommer. Allt ska hända dig med.
Ibland är vila den största revolutionen vi kan göra i ett samhälle som grundar sig på produktion och prestation. Så det är nu vi behöver vara modiga. Låt något nytt ta plats. Var en vägvisare.
Vi är i en stor transformation just nu. Och den är spirituell. Därför kanske inte helt enkel att förklara eller ens förstå själv. Och det kan kännas läskigt och svårt. Som att man börjar undra om man är deprimerad eller utbränd. Ska jag bara släppa allt jag trodde skulle hända mig?
Men vi får lita på oss själva nu. Att du är den du har väntat på. Att du är den som tar dig hem. Och lita på att vi har varandra i det här.
Att det nya stora kommer.
Det finns något på andra sidan det här.
Som när vi ska plantera en riktigt stor frodig växt, då behöver vi först gräva ut ett riktigt stort mörkt hål i marken där vi står. Vi behöver lära oss vad som krävs för att den ska trivas och må bra där i jorden och fylla på med det. För att kunna rota sig och växa.
Sen väntar vi. Sen växer det eller hur, även när vi inte ser det på ytan så växer det under jorden. Det är ändå naturlag att allt växer, även vi, även när det inte syns.
Och jag känner på mig att blommorna kommer vara likt något vi aldrig sett förut eller hur? Ser ni dom också framför er? Känner ni doften? Lugnet de ger? Frihetskänslan som ett långt stundande sommarlov ger. När vi andas ut. När vi är på andra sidan och ser tillbaka på hur mycket vi lärt oss av den här perioden av att vara i osäkerhet mellan det gamla och det nya. Solen kommer skina igen…
Mmm…
en favoritplats som andas